Om drömmen om det nya landet, om mammor och döttrar och m.m.

Araben rör sig genom ett vitt Stockholm. Under natten har snön fallit, skamlöst och fritt som om den hade rätt att bosätta sig, som den bara kunde komma och ockupera stadens alla gator. Araben som trampar den hade blivit en gammal man. Och drömmen om det nya landet, om att bli ett med det, smälta samman, tjäna och nyttjas, är för länge sedan begraven

Någon annanstans i staden finns en ung kvinna. Hon har lyckats med allt.

Lyckats så bra att folk tror att hon är adopterad. Så bra att hon letar bostadsrätt med trägolv och högt i tak med sin svenske pojkvän. Så bra att barndomen i Iran känns som en hägring i minnet, en doft av sältan från havet, en känsla av värme som kväver och fastnar i halsen.

Reseda har lyckats med klassresan. Hon städerskans dotter, är nu läkarhustru och ekonomichef. Men när hennes mamma dör faller hennes liv samman.  Alla gamla minnen från det förflutna kommer tillbaka. Det hon har varit med om och det hon har sett.

Elisabet växte upp i samma småstad som Reseda, men lämnade den för Stockholm. Hennes mor är inte död, men har blivit som ett barn igen. Och som ett barn säger hon det som inte får sägas, som har förtigits i alla år. Då brister det för Elisabet. Trots att hon är psykolog kan hon inte hjälpa sig själv. Kanske har hon bara ett val: att fly.

Till mamma på morsdag är en relationsroman om den kanske svåraste relationen av alla, den mellan mor och dotter.

Med Vad ska vi göra med varandra har Jenny Wrangborg skrivit en kampdikt som vill förändra världen. Men boken är lika mycket en kärleksdikt om människor som förändrar varandra.